Jag måste sova med öppet fönster på nätterna därför jag annars vaknar med en fruktansvärd huvudvärk. Så igår kväll öppnade jag det som vanligt och somnade. När jag vaknade klockan 10 imorse så låg min katt Pontus och sov i sin säng, jag tog för givet att Assar (som jag är kattvakt åt just nu) låg i datastolen och sov som han brukar göra. Men det gjorde han inte. Jag letade efter honom men kunde inte hitta honom. Jag letade överallt. På helt sjuka ställen som egentligen inte är möjliga att han skulle kunna vara på. Jag letade i alla köksskåp, till och med i ugnen. Tittade under allting, på hyllor, under soffan, ja till och med i toalettholkarna. Men han fanns inte. Paniken spred sig i min kropp. Sprang ut och kollade på balkongen om han råkat bli utelåst, men icke. Ringde Jacob i panik och frågade om Assar möjligtvis kilat ut genom dörren när han gick till jobbet imorse. Men han var säker på att han inte gjorde det. Dock såg han Assar vid 6 imorse då han borstade tänderna. Jag kutade ut i trapphuset. Upp för alla sex trappor och ner. Han fanns inte där. Sprang ut på balkongen och tittade ut om han var nedanför. Nej. Då insåg jag att den enda vägen ut var genom sovrumsfönstret. Jag ville inte inse det. Han kan ju omöjligt ha hoppat ner från tredje våningen. Nej det är bara inte möjligt. Jag tog på mig skor och jacka. Tog med Pontus ifall han skulle kunna lukta sig till Assar. Jag springer runt i över en timma ute i skogen och området runt om huset. Utan resultat. När jag börjar ge upp och börjar gå hemåt, så ser jag honom. Liggandes på golvet på en moppe, där man har fötterna. Bara tre meter ifrån sovrumsfönstret. Han ser ut att må bra och blev inte rädd när jag kom fram till honom. Jag lyfter upp honom och ser att han har blött ur näsan med blodet var intorkat. När jag går med honom in till hissen så sätter jag ner honom på golvet, och inser att ett ben är riktigt skadat. Han stödjer inte på det utan hoppade runt på tre ben. När jag kom in la jag honom i soffan och han somnade. Jag ringer mamma och skriker och gråter helt panikslagen. Vad fan ska jag göra?! Ringde till Blåstjärnan och fick en akut tid bara 30 minuter senare. Men jag har ju ingen möjlighet att ta mig dit utan bil. Ringde pappa på jobbet och han skippade sin lunchrast och körde hit direkt. När jag skulle lyfta upp Assar och lägga honom i buren så skrek han hjärtskärande när jag höll honom om skuldrorna. Började gråta ännu mer. Mötte upp pappa ute och vi körde direkt till djursjukhuset. Där dom bestämmer att Assar måste bli inlagd för obervation och röntgen. Hans skuldra är väldigt skadad. Men nerven verkar inte vara av då Assar reagerade när läkaren tryckte på tassen. Så dom ska röntga för att se om den är bruten och om han har inre skador. Dom märker även att hans gom hade spruckit, därav blodet ur näsan. Dock läker gomen av sig själv och påverkade inte honom. Det var tydligen väldigt vanligt. Skönt. Så där är han nu, och jag dör lite inombords för jag inte vet om det är allvarlig eller om han kommer bli bra. Det får jag svar på imorgon.
Jag är så oerhört tacksam att min pappa ställde upp och kom hit och hjälpte mig. Jag älskar dig pappa! Det känns skönt att veta att Assar har det bra och har folk omkring sig nu som hjälper honom. Jag skulle aldrig kunna skada honom. Jag var helt ovetandes om vad som hände och kunde inte hindra det. Jag har så fruktansvärt dåligt samvete och mår jättedåligt. Hade jag kunnat, så hade jag gjort allting ogjort.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar